I lördags var det "alla själars dag". Jag och Emenuel åkte till kyrkogården och tände ljus hos mamma, farfar och mormor&morfar. Det är sån otroligt vacker dag att vara på kyskogården när alla tänder ljus hos sina saknade. På något sätt blir jag inte ledsen. Att titta ut över kyrkogården och se all ljusen som alla tänt, känns snarare kärleksfullt. Man får minnas lite extra, sakna fast på ett bra sätt istället för sorgset. Kanske konstigt för den som inte besökt kyrkogården just denna afton, men jag tror att de som varit där under allhelgona förstår vad jag menar.